Minnen från mormor och morfar...

Tänker på min lilla mormor och morfar titt som tätt nu. Jag saknar dem så otroligt mycket när det kommer högtider som jul. Jag var ofta hos min mormor och mormor om jularna! Det var för mig så som jag vill att julen just skall vara. Ingen jäkt eller stress.

Morfar hade köpt julgran medan mormor stod och lagade julmat men det var inte överdrivet mycket mat utan det som hon visste att vi tyckte om. Jag hjälpte morfar att klä granen och se hans förtjusta min när granen var klädd och då vi satt till bords och mormar knäppte händerna innan maten och bad bordbönen tyst för sig själv.

Han har inte alltid haft det så min morfar. Han kom från en fattig familj som knappt hade mat för dagen. Han berättade att de bara hade ett par skor som den som vaknade först tog. De andra fick gå barfota långt inpå hösten. Han berättade också att det fanns en hjälporganisation som heter tomtarna som delade ut kläder till fattiga barn om jularna och hur lycklig han var när han fick skor och kläder från dom. Han berättade också att hans pappa var fiskare och att han ofta var nere vid hamnen. Vid ett tillfälle så ramlade han i hamnen i det oljiga vattnet där fartygen låg. Han kunde inte simma så han sträckte upp sin hand och en vänlig människa drog upp honom. Han höll på att drunkna och berättade detta med en sådan inlevelse. När han kom hem fick han stryk för att han hade förstört sina kläder. Vilken verklighet stackars morfar. Räddningen var när han träffade mormor och fick ett jobb som plåtslagare som livet vände.

Han frös mycket som barn och var ofta hungrig så för honom var det himmelriket att sitta i en varm bostad med god mat och varma kläder på sig. Han berättade gärna sina livsöden för mig och det var alltid lika spännande att höra honom berätta hur han hade det som barn.