lördag 20 december 2008

Mormors pepparkaksburk

Idag har jag tänkt mycket på min mormor. Vissa dagar så starkt så att det nästan känns som hon är närvarande. Jag saknar henne så otroligt. Vi kunde prata om det mesta och hon var verkligen den som tog mig på allvar så att det kändes in i själen. Äkta så det någonsin kan vara. Just den friden som kändes när jag kom till henne den skulle jag verkligen vilja ha mer av. Min mormor var verkligen tillfreds och det förde hon över till oss andra. Förnöjd och tillfreds var två egenskaper som verklighen stämde in på min mormor.

Oftast tog jag sj-bussen som den kallades då och den stannade vid Brunnsberg där min mormor och morfar bodde. Den tog två timmar och jag vet att jag tog den vid centralstationen i Göteborg tidigt som den klockan 06.00 gick den. Den var framme 08.00 på morgonen hos mormor och morfar. De var verkligen en långfärd. Denna bussen stannade på varenda mjölkstation på landet så det var tvunget att slappna av det gick inte att stressa...Väl framme så hoppade jag av bussen och sprang upp till mormor. Jag såg hur hon stod i fönstret och tittade efter mig och morfar stod bredvid. Har vi fått våran lilla karin hit sa han och kramade om mig käreksfullt och solen har du tagit med dig sa mormor. Mormor tog fram frukost och gjorde gröt och jag fick några skivor av hennes nybakta bröd. Jag minns att hon skar brödet på ett speciellt sätt. Hon la inte ner brödet utan skar det liksom i luften. Det minnet kommer starkt till mig. Efter frukosten kände jag mig förnöjd och lycklig precis som mormor. Nu skall du koppla av och du kan packa upp dina kläder och göra dig hemmastadd sa mormor. Mormor hade en bara två rum och kök så jag fick dela hennes rum.
Morfar sa att jag kunde lägga mig i hans säng så tog han soffan i storarummet. Jag fick låna en byrå i klädkammaren där jag kunde lägga ner mina saker. Julklappar till mormor och morfar och lite andra prylar. Morfar cyklade ut en sväng och mormor tog fram mjöl allt det vi behövde för bakningen. Mormor småsjöng medan hon kavlade degen och jag hjälpte henne med att smöra plåtarna.
Detta var våran tradition att baka burken föll och när min lilla mormor sedan gick bort så fick jag denna burken för den har så mycket minnen med sig. Lilla mormor vad det är jobbigt att du inte finns hos mig längre att jag kan titta upp mot ditt fönster och se att du står där och vinkar. Nu är det någon annan som bor i din lägenhet med helt andra gardiner och blommor...:(

4 kommentarer:

Filifjonkan 1 sa...

Hej Tussegumman klappar på din söta katt i förbifarten,,jo det är den här tiden man minns sina mormödrar och farmödrar. Det är dofterna och ljuden och just tx en pepparkaksburk eller en väggbonad men det är fina härliga minnen som man kan tänka på kramis på dig och en skön fjärde advent i morgon då.

-Nena- sa...

Du skriver alltid så fint om dina minnen av mormor och morfar och jag kan verkligen känna igen mig i en stor del av dem.
Min mormor lämnade jordelivet alldeles för tidigt, 67 år gammal lämnade hon ett stort tomrum efter sig men många härliga minnen.

Önskar dig en skön och lugn fjärde advent.
Kram Nena.

Helga sa...

En extraviktig och fin kakburk pga av fina minnen.

Idag fick jag en "hälsning" från min sedan länge döda farfar. Det var en pilot som kom från hans bygd och han visste precis vem min farfar var och vilket hus han bott i. Det kändes gött!!

Millis sa...

Härliga minnen! Min mormor skar också brödskivorna "i luften".

Kramis