lördag 9 februari 2008

Måste komma igång med bloggen igen...

Jag känner att behovet finns där att skriva av sig men det är ju detta hur mycket man vågar lämna ut sig! Fick höra av en arbetskollega att hon hade en blogg där hon hade skrivit mycket om vilka jobb hon sökte och vilket hon ville ha. Denna chef hade fått nys att hon bloggade och hon fick inte jobbet. Hon hade endast skrivit att hon var tveksam inför om hon ville ha jobbet eller ej lite kusligt. Därför känner jag att det är viktigt att behålla anonymiteten för vem som helst kan ju faktiskt gå in och läsa vad man skrivit.
Jag har behov av att skriva och delar gärna med mig av händelser i mitt liv och jag har fina bloggvänner som jag gärna vill behålla och känner att jag vill stötta och dela med mig av mina erfarenheter och finnas till för. Tack alla fina vänner som jag träffat och vill gärna fortsätta gå på bloggrunda hos. Det har varit ett litet uppehåll då det har varit otroligt mycket på mitt arbete. När jag kommit hem så har jag varit så trött att jag slocknat på sängen. Nu börjar det gå mot ljusare tider och det känns som om jag börjar vakna ur dvalan som om jag sovit i fyra månader verkligen kusligt.
Pratade med min syster i telefon idag hon längtar också att göra något roligt att få komma ut och träffas och gå i stan och shoppa! Känner verkligen för den där vårpromendaden längs avenyn och ta kaffe på något mysigt cafe. Ha det gott mina vänner Kramar

10 kommentarer:

~ mormorsrutor & spetsar ~ sa...

Tack för Din visit inne hos mej!

Det är tråkigt att känslan av att inte kunna våga skriva fritt, ens ska behöva finnas, tycker jag.
Ditt skrivande känns så porlande vackert, så jag hoppas verkligen att du kommer att kunna fortsätta så!

Kram från Eva

annebelle sa...

Det är en balansgång, detta med att skriva av sig och risken att lämna ut för mycket. Man vet ju aldrig vem som läser.

Anonym sa...

Låter ju lite konstigt att arbetsgivaren nekade henne jobb pga blogg!
Är inte det diskriminering??

Jag tycker att det är svårt att vara helt anonym..jag skriver vad jag känner..
Visst skriver jag inte allt jag känner och tycker!

Ha en skön helg, det som är kvar av den..kramen Ninni

Filifjonkan 1 sa...

Hej Tussegumman.
ja det är säkert klokt att vara försiktig med sina inlägg man behöver ju inte skiva exakt var det är!
Skönt höra att du piggnat till ur din arbetsamma del av vintern Den är så mörk och uschlig och i år särskilt dimma regn och gråväder,
Roligt se bilderna på din lilla söta gosepusskatt det är typiskt det där som de dricker ur kranen eller sitter gärna och doppar tassen i dropparna och stänker av det,, Ha en skön helg nu .

Helga sa...

Jag förstår dig när det gäller anonymiteten - jag känner likadant och vill inte heller lämna ut min familj för mycket...

Ha nu en skön helg!

ugglan sa...

Hej Tussegumman.
Kul att du kom och hälsade på hos mig idag. Det känns bra att du blivit lite piggare och förhoppningsvis får man snart ta del av din blogg lite oftare.. men det är helt okej att ta en paus ibland... men det känns tomt när man hälsar på....
Ha det så gott och hoppas att promenaden blev av..
Kram Ugglan

curlingmormor sa...

Ja man får nog tänka sig för lite grann innan man sätter saker på pränt.
Måste nog säga att jag skulle ha svårt för att sluta blogga, tycker att det är en härlig stund på dagen när man sätter sig ner och läser och skriver.
Kramizzzz

♥Christina♥ sa...

Tack för dina rara ord i min blogg, blir så glad.....
Tycker också att jag inte har någon lust att blogga, blir så ibland.
Ha det riktigt gott vännen min
Kram

Erika sa...

Skrämmande verkligen att en blogg ska kunna vara avgörande angående ett jobb. Men man blir inte förvånad över något längre. Snart är inte det egna hemmet privat längre. Känns som om vi människor har ögon vakade över oss var vi går.

Att vara anonym på en blogg är nog det säkraste. Har också hört att F-kassan läst någons blogg, och agerat utifrån det.

Jag passar mig väldigt noga för att lämna ut mig själv. Man kan inte vara nog försiktig. Under mina år på intenet vet jag att alla är inte vänligt sinnade.

Kram och en fin Söndag hoppas jag du vaknat till! Här håller solen på att leta sig igenom några små dismoln. Kanske kommer den fram och lyser på dagen.

Maria sa...

Ja,precis sådär känner jag det också,man får tänka efter noga vad man kan skriva om.Brukar ej vara så personlig i min blogg,men i mitt sista inlägg så ville jag skriva om min kroniska värk som jag lever med varje dag..ville att mina bloggvänner ska veta vem jag är och hur jag egentligen har det,och inte bara visa fina saker som jag har.

Ja,visst är det skönt när ljuset återvänt och vårlängtan gör sig påmind.=)Vilken söt kisse du har,jättefina bilder..jag har själv tre kissar.=)

Kram Maria