mormortankar....

Sitter och funderar på min mormor igen vad hon skulle sagt och gjort i olika situationer. Vad som känns så befriande när jag tänker på henne var att hon var en en genuint kristen människa som satte sig själv i sista rummet ville att alla skulle ha det bra! Hon älskade att baka i sitt kök det var hennes största intresse! Hon öppnade sitt hem för oss under loven och somrarna då var vi välkomna dit! Detta lugn man fick när man klev av tåget och gick gatan upp till henne. När jag såg henne på balkongen så sprang jag hela vägen upp till henne och tog trapporna i flera kliv för att få komma så fort som möjligt. Detta underbara som jag bevara i mitt hjärta. Att bli sedd men kommer du vad roligt ta av dig kappan så sätter jag på kaffe och så tog hon fram saft till mig! Hon älskade att engagera sig i våra skolarbeten och hade alltid våra betyg uppskrivna på papper. Hon älskade att förhöra mig på vilka som satt i de olika regeringarna. Just den känslan att sitta och plugga hos min mormor i köket var nästan som ett lyckorus. Det luktade nybakad bullar och mormor gick och nynnande på någon vacker psalm. På kvällen så la vi oss på var sin säng i sovrummet och låg pratade och bad aftonbönen Fader vår tillsammans. Längtan efter henne är ibland så jobbigt stark att det gör fysiskt ont. Hon hade bla en egenskap som inte är så vanlig idag förnöjdsamhet och det var lätt att göra henne glad hon var tacksam för det lilla. Morfar han dog sommaren innan min äldste son kom till världen. Det var en sådan konstig känsla någon kommer och någon går. Morfar var en man som älskade allt det vackra han älskade ta med oss flickor och tälja säljpipor till oss. Vi promenerade med honom och han visade oss vad bär och växter heter och vad vi absolut inte fick äta av. Morfar älskade havet och älskade att gå och vandra på Getterön och se ut över havet. Han tog ofta med mig dit och jag fick sitta på pakethållaren medan morfar trampade ända ut till 5.e vik där jag tillbringat många av mina barndomssomrar. Saft på filten med oranga vindskydd och åt bulle och drack saft medans jag hackade tänder för att jag hade varit i för länge. Det är 19 år sedan morfar dog så mormor hade många år ensam men vi var där mer då och hon kom ofta hem till oss.

Kommentarer

Anonym sa…
Du skriver så fint och det får mig att tänka på min älskade mormor.

Mormor var min extramamma och jag var hos henne då min mamma jobbade. Vi hade mycket kul tillsammans och framför allt så var hon min bästa vän. Vi pratade om allt...
Tyvärr dog hon innan jag fick barn och det är en stor sorg att mina barn inte fick träffa henne...
Tussegumman sa…
Nena: Min mormor var min extramamma också! Vi hade en speciell kontakt som jag har gömt i mitt hjärta! Saknar henne otroligt mycket! Hon har träffat mina barn. Jag sa alltid att jag hoppades att hon kunde få träffa mina barn och det gjorde hon. Hon blev nästan 96 år min mormor. Du får tala om vilken fantastik människa din mormor var! Ha det gott/Kram Tussegumman
Anonym sa…
Du skriver så vackert om din mormor och morfar..

Liksom du hade jag en så fin kontakt med mina morföräldrar. Bodde hos dom mest var helg och senare i livet, då min mormor var ensam hade jag och min kusin ett eget rum hos henne.. Mormor var som en extramamma till oss båda:-)
Jag gick utbildning i staden och min kusin bodde där permanent. Var så speciellt med lilla mormor.. hon var alltid närvarande i oss töser och ännu senare och jag själv hade min lilla familj, var jag nåstan dagligen på kaffebesök och en hjälpande hand åt henne.. åldern kom och med den en del krämpor.. jag bodde då tvärgatan över hennes.. så den dagen hon reste till sitt Lyckloland var väldigt jobbig och långt framöver.. minns lilla mormor med glädje..
Tjingeling
Anonym sa…
vad vackert du skriver om din älskade mormor, ohhhh vad hon ska vara stolt över dig.
min kära mormor har jag också många u nderbara minnen med, de minnena är så sköna att plocka fram ibland.
kramizzzz
Anonym sa…
Vilka underbara minnen du har av din mormor och morfar. Tänk vilka viktiga personer de varit i ditt liv. Kram! Helga
Anonym sa…
Du berättar så fina saker om din mormor. Jag hade också min mormor nära mig, både i avstånd och nära hjärtat.

Kram!
Anonym sa…
Hej Tussegumman Jamen det är väl härligt att ha sådana minnen av sin mormor och morfar. Man blir varm i hjärtat då. Har också fina liknande minnen av mina. men de hade det lite enklare i livet då inte så mycket som störde som tv o data o mediabrus det fanns radio o där lyssnades det på nyheterna och sjörapporten.De hade tid att se en som du sa och de tog emot en med öppna armar. det är varma minnen man har i hjärtat bevara dem väl
Ha en bra måndag nu då
Tussegumman sa…
Pialotta: Det är underbart av vi har sådana underbara mormorsminnen båda två! Jag förstår att jag har haft tur som har haft närvarande mormor och morfar! Inget var omöjligt! Kände man sig ledsen så satte man sig hos mormor i köket och hörde på henne när hon bakade och nynnade på det där sättet som om hon var trans./Ha det gott/Kram Tussegumman
Curlingmormor: Ja jag hoppas att hon skall känna i sin himmel att vi älskade henne otroligt mycket! Ibland kan jag nästan höra henne svara på mina tankar...Då jag vet vad hon tyckte om olika saker./ha det gott kramar Tussegumman
helga: Ja de har påverkat mig väldigt mycket! Värderingar tankar känslor allt! Vi växte upp med dem i samma huslänga så vi var dagligen hos dem. Denna förnöjdsamhet som de hade har jag nog inte träffat någon som har. Morfar och mormor kom från knappa förhållanden och de hade inte råd med utbildning och bodde i dragiga hus. Jag kan tänka att morfar tyckte att han kom till ett slott när de flyttade till en varm och skön lägenhet och mormors goda mat./Ha det gott/kram Tussegumman
gulligagumman: Jag det är en gåva vi har fått och det minnet finns i våra hjärtan! Det känns skönt att veta att hon fanns där när man hade det jobbigt/Kram Tussegumman
Filifjonkan: Det var enklare på något sätt! Mormor hade ett spartanskt hem. Hon hade ett piano från sin mamma och en bäddsoffa som vi låg i när vi var hos henne och några madrasser! Inga dyra möbler eller så! Det mesta var funktionellt. Hon hade hemmet öppet för oss hela sommaren hade hon öppet hus för oss flickor och våra kusiner. Någon låg i klädkammaren, på golvet i köket, inne i sovrummet. Inget var besvärligt och vi hjälptes åt att städa! det känns skönt att plocka fram dessa minnen när man känner sig ledsen. Det är väldigt tröstande./Ha det gott/Kramar Tussegumman
Christina sa…
Så vackra ord du beskriver din mormor, förstår att hon var älskad.
Önskar dig en god natt vännen när det är dax
Kramkram
Elisabeth sa…
Läste ditt vackraste inlägg om din mormor nu... och med de orden som du beskriver henne så kunde det lika gärna ha varit min lilla mormor...
Men min vackra lilla goa, och rara vän... jag är lite stressad just nu, och har haft ganska mycket idag. Har ett möte imorgon.. och det är en del som måste fixas... så jag kommer tillbaka imorgon, och skriver mer... men en sak: du känns vara mycket mycket lik din mormor!

Sov så gott.. och en stor godnattkram till dig...
Stor kram, vännen! Orkar inte så mycket mer just nu....
Anonym sa…
Mormödrar borde finnas i livet länge länge länge...
Tussegumman sa…
Christina: Min mormor var verkligen älskad! Hon var allas vår trygghet. ha det gott min vän/Kramar Tussegumman

Elisabeth: Tack! Att försöka göra så som min mormor gjorde i olika situationer tänker jag på! Denna förnöjdsamhet som hon hade skulle jag vilja ha. Att vara nöjd med det lilla och inte hela tiden sträva efter mer! Ha det gott min vän/Kramar Tussegumman

Gnällspikar och livsflanörer:
En stor kram till dig också den värmde! ha det gott min vän/Kramar tussegumman

Nina på Johangården: Ja jag hade önskat att hon var hos mig längre. Men i slutet sa min mormor att hon lever på övertid! Hon kände på något sätt att hon snart skulle dö. Ha det gott min vän/Kramar Tussegumman
Anonym sa…
Åhh vilka härliga minnen..mysigt!

Saknart min mormor med trots att hon dog när jag var sex..kram
Tussegumman sa…
Ninni: Jag mormor är en speciellt person för många den saken är klar! Dessa minnen ger mig styrka att jag har haft förmånen att få vara hennes barnbarn som hon älskade/Kram Tussegumman